I början när Alicia blev sjuk så släppte jag allt annat runt omkring. Fanns inte tid eller ork till något annat än barnens behov. Så höll det på i flera månader och först när Alicia hade fått behandling i ca 6 månader började jag tänka lite på mig själv. Jag höll på och förfalla och hade gått upp 15 kg på väldigt kort tid. Jag tog tag i detta och gick ner över 15 kg och det kändes jättebra! Började äntligen trivas lite bättre med mig själv och var på rätt väg. Sen blev Alicia färdigbehandlad och det firade vi! Vi gjorde massa utflykter/ resor som vi inte kunde när Alicia varit sjuk. Jag gick upp ett par kg igen men det kändes okej. När vi var i grekland i maj så började jag misstänka att det var något fel med Alicia. Strax därefter började undersökningar och i augusti drog det igång mer och mer. Något var fel och jag stängde av alla mina behov igen. Nu gällde bara barnen. Visst att jag har tränat och inte ätit jätteonyttigt men jag har nu lärt mig att min kropp stänger av. Jag går upp massa i vikt när jag hamnar i en krissituation. Kroppen blir jättestressad, jag är ständigt på vakt och kan aldrig slappna av. Nu står ja här med en viktuppgång på 20 kg istället.