Så har ju vår lilla älskling fyllt 3 år! Började dagen med sång, frukost och paket i sängen såklart. Sen hade vi en mysig morgon innan hon cyklade iväg på sin nya cykel till dagis och blev firad där. Hämtade henne och sedan åkte vi till leklandet med min familj. Vilken fart det var på 3-åringen!! Hon sprang och sprang och vi fick knappt stopp på henne. Så kul att se. På kvällen blev det middag och mys och jag tror hon hade en väldigt bra dag.

En glad liten tjej var i morse nere och tog prover. Gick superbra och vi åkte vidare till förskolan. Jag och wilma hade en väldigt lugn och mysig förmiddag tillsammans innan vi hämtade Alicia igen. När jag hämtar Alicia så fick jag veta att ett barn haft vattkoppor på förskolan utan att veta om det. Lätt hänt men inte riktigt vad vi vill ja just nu. Så ringde till Lund och läkaren ringde upp mig senare. Så nu måste vi börja med virushämmande medicin igen. Den hon ska ha 4 gånger om dagen och ev i tre veckor. Vi som var så glada för att slippa ge medicin nu men om vi kan nöja oss med den medicinen så är jag nöjd. Hon pratade först om att vi skulle åka in i morgon och ge medicin intravenöst och jag kände bara nej!! Inte i morgon, hon fyller ju år då! Så jag försökte kolla om det inte bara räcker med denna vi kan ge hemma och hon skulle kolla med de andra läkarna i morgon och se om dom också nöjer sig med den. Annars måste vi åka in. Så håll era tummar att vi i alla fall får vara hemma i morgon!! Och framför allt att hon inte får feber eller prickar nu för då blir vi inlagda för behandling direkt. 

Natten till igår vaknade jag av att Alicia var ledsen och hade kräkt. Tänkte direkt att nu är det magsjuka! När vi sen vaknade på morgonen igen och hon hade fått lite frukost så mådde hon bra. Sen blev det inget mer på hela dagen heller. Så nu undrar jag vad det var. Kanske cellgifterna som gjorde det, var ju bara 1.5 dygn efter behandling. Under hela året har hon aldrig kräkt efter behandlingen men man kan ju reagera olika efter varje så det är inte omöjligt att det var därför. Hade det varit magsjuka borde det vara mer tycker jag. Vi höll oss hemma i alla fall, bortsett från att jag tränade. Skönt att slippa detta sen!!

Äntligen!! Sista behandlingen är gjord! Inga mer cellgifter nu!! Tänk att detta förhoppningsvis var sista gången jag höll fast min lilla tjej skrikandes för att ge cytostatika! En medicin jag både älskar och hatar. Den räddar faktiskt hennes liv och jag är så tacksam att den finns och att hon kunde få den! Men det är ändå cellgifter med biverkningar och det kan vara biverkningar som vi inte märker om flera år! Så det känns så skönt att slippa se denna medicin gå in i henne mer! Nu ska kroppen självläka och ta bort det sista själv hoppas dom på. Om några veckor gör vi en röntgen och Gud vad nervös jag kommer vara för svaret! Men jag har bestämt mig för att detta var sista och att allt ser bra ut, det bara måste vara så. Något annat finns inte just nu! Kommer bakslag senare i livet så får vi ta det då men nu behöver vi paus! Alicia behöver paus och bara få vara lika pigg som andra treåringar och slippa stick varje vecka! 

I morgon är det dax. En behandling till. Men inte vilken som helst. Det är den sista!!! I alla fall vad vi hoppas på. Om allt ser ut som läkarna förväntar sig på röntgen om några veckor så är detta den sista nu. Det är så skönt och bara att kunna säga det är otroligt härligt. Men jag måste säga att oron är där, jag låter kanske negativ men jag kan inte riktigt ta in att det är sista. Jag har sådan rädsla för att det ska dyka upp igen och att vi måste göra om hela resan igen, och kommer vi i såfall klara oss lika bra då som nu. Ja ni förstår säkert att tankarna kan springa iväg hur mycket som helst men jag försöker stoppa dom. Stoppa när jag känner glädje och inte oroar mig för det är så jag vill känna bara! 

Så var proteinveckan avklarad och jag har fixat det utan att fuska. Var en utmaning när jag i lördags var på babyshower och det bjöds på go mat och fika men jag fixade det och fick belöning med bra viktnedgång idag. Får se vad det landar på i morgon men jag är nöjd än i alla fall! En vecka kan göra så stor skillnad! I morgon får jag börja träna igen och det ska bli väldigt skönt faktiskt. Inte tidsmässigt då det tar emot att sticka när Robin kommer hem och men jag måste ta mig tiden. Ska försöka bli bättre på att komma ner på dagarna också. Är Alicia på förskolan så kan jag ju passa på att träna när Wilma vilar middag:) 

Sedan början på december så la jag kost och träning åt sidan och valde att inte fokusera alls på detta. Jag har ätit gott och vad som faller mig in. All energi behövde gå åt att fungera kände jag då december var tufft psykiskt. Nu får jag sota lite för detta då det blev alldeles för många kg plus och det kommer ta flera veckor att komma tillbaka där jag var innan. Det är egentligen inte hela världen men det kändes så bra att ta hand om sig själv för en gång skull så jag ska tillbaka. Nu kör jag om dessa 12 veckorna som jag gjort en gång. De resulterade ändå med 12 kg minus så nu är jag väldigt motiverad att fortsätta igen. Får se om jag kommer vara lika strikt som jag var förra gången eller möjligtvis rubba på lite småsaker.. inte onyttiga alternativ alltså utan mest för att förenkla vardagen. 

Igår invigde vi Alicias nya skridskor som hon fick i julklapp. Vi hade inte så mycket till utrustning så vi fick låna en del av Olivia och calle så vi kunde testa åka lite. Varken jag eller Robin hade stått på ett par skridskor sedan man åkte med skolan så det var spännade. Sen skulle vi dessutom  hålla i Alicia och Wilma också. Som tur var va min familj med och hjälpte oss Och Johan är grym på att åka! Men tjejerna älskade det och det var roligt att kasta runt på isen. Gick ju betydligt långsammare när vi åkte med dom men när Johan tog dom på en tur så gick det undan och Wilma tyckte verkligen det var jättekul. Hon hade nog kunnat åka i evigheter medan Alicia var nöjd efter en stund och ville sitta och fika och titta på istället. Men det blev en mysig eftermiddag och något vi måste göra om. Dock var det väldigt mycket förberedelser för några minuters åk haha men det var det värt.  lyckades tyvärr aldrig få så bra bilder men har lite härliga filmer i alla fall!

Idag vågade vi oss iväg till ugglebadet för att bada lite. Vi har inte varit på ett badhus i år pga smittorisken men idag vågade vi oss iväg. Och så glad jag är för att vi gjorde det. Jag såg en ny sida av Alicia idag. En frisk sida där hon var som vilken 3-åring som helst och hoppade, skrev av lycka och var överallt. Hon hade så grymt kul att jag aldrig ville åka hem egentligen. Hon hade sina armpuffar på sig och då kunde hon "simma" själv. Den blicken hon fick när jag släppte var helt otrolig. Hon trodde verkligen att hon skulle sjunka men så kunde hon själv och hon bara skrattade och skrattade när hon sprallade på i vattnet. Hon var inte rädd för något och blev aldrig trött. Båda åkte vattenruschkanorna och vi visste ju att Alicia gillar det men Wilma var vi lite osäkra på. Men hon gapade stort och var glad när hon plaskade i vattnet. Detta måste vi göra om snart och det ska bli så skönt att kunna göra sådana här saker utan att tänka på smittor sen! 

Nya året börjar och jag ser framemot det. Hoppas att detta året kommer att bli bättre än förra och att vi aldrig någonsin behöver göra om denna resa som vi gjort under året. Förra nyår var det ganska jobbigt och vi visste att vi hade ett tufft år framför oss. Detta år känns det mycket bättre och vi kan snart avsluta behandlingen hoppas jag. Sen kan vi kanske börja leva lite som en normal familj igen så småningom. Inte oroa oss för feber och vattkoppor, akuta sjukhusbesök och liknande.