Som jag skrivit innan ska jag anordna walk of hope i ängelholm. Man anmäler sig och betalar in 50 kr sen går vi tillsammans en runda! Jag hoppas att många kommer och intresset har faktiskt verkat stort. Sök på walk of hope ängelholm på Facebook så finns mer information där. går även utmärkt att gå in på Barncancerfondens hemsida och söka sig fram till rätt stad;) 

Det tror jag att Alicia hade igår!! Ska skriva mer om detta men ville bara skriva lite snabbt nu! Så skoj hon hade på Astrid Lindgrens värld och hon fick äntligen träffa Pippi!!

Om  några timmar går bilen upp mot småland och västervik. Vi ska upp i några dagar och vara i Robins mammas stuga. Ska bli så skönt att bara va och få massa tid tillsammans. I morgon kommer mina föräldrar upp också!:) på tisdag ska vi till Astrid Lindgrens värld. Alicia pratar mycket om detta och längtar. Pippi ska få en stor kram säger hon hela tiden. 

Vi packade ihop oss, köpte med färdig sallad och åkte ner till stranden. Blåste en hel del men det va varma vindar så det gjorde inte så mycket. Alicia tjatade om att åka i båten vi tog med.. sagt och gjort det fick hon. Va dock inte lika kul när hon väl satt där och det var massa med vågor och vattnet skvätte ner hela henne. Men det gick bra och lite kul tror jag att hon tyckte det var fast de va läskigt. Sen fick hon sitta i morgonrocken och äta. Vi sprang i sanddynerna och busade massa. Sen satte vi oss och pratade lite och kollade på vattnet. Plötsligt så kramar hon om mig och jag får en puss.. sen säger hon "älskar dig mamma". Alltså att få höra dom orden är så mysigt och jag blev så rörd. Vi hade en så mysig stund vid havet och så säger hon så.  Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna riktigt! 

Klockan är 11 på förmiddagen och Alicia sover middag. Hon har varit så trött hela morgonen trots att hon sov hela natten. Varit väldigt ledsen och svängig i humöret. Så nu somnade hon gott i min famn vilket nog var väldigt välbehövligt. Så får vi hoppas hon är piggare när hon vaknar igen. Så skönt att vi inte hade något inplanerat nu på morgonen så hon kunde vila och bara få ta det lugnt. I eftermiddag ska vi ut till Emma L och Jonas och hälsa på, var längesen så det ska bli kul att ses igen! 

Förra inlägget fick mig att tänka tillbaka. Det gör jag ofta men jag försöker mest att se framåt. Men ibland går tankarna inte att stoppa och när jag kollar igenom min instagram eller läser i bloggen så kommer tårarna. Ibland bara far det över en och det är så blandade känslor. Mest tacksamhet för hur bra och pigg hon är just nu. Men även riktig ilska över varför detta skulle ske. Varför just min älskade lilla tjej. Jag tror faktiskt inte att mina känslor är med mig alltid riktigt. Jag är nog i en bubbla hela tiden och jag tror att det kommer ta lång tid innan jag förstår vad vi faktiskt går igenom. Många gånger tänker jag att det inte är så farligt. Men hon får ju cellgifter, vi är på canceravdelningen för barn, hon är faktiskt allvarligt sjuk hur svårt det än är att förstå. Det är bara det att hon är så grym! Hon tacklar detta så bra och är en riktig kämpe. Därför kan man lätt glömma bort vad hennes lilla kropp går igenom! Att hon är känslig och lite svängig i sitt humör är inte ett dugg konstigt. Hon är så stark att vi glömmer, tror både vi och ni gör det. Jag tror inte att när ni träffar alicia att ni tänker på att hon är sjuk, utan att hon är som vilket barn som helst. Det är nog mest vi som påminns ständigt om det. Mediciner som ska tas ofta, varje vecka åker jag för att kolla hennes blodvärden, all oro för infektion så fort någon hostar... jag vet inte längre hur jag ska tackla dessa känslor. Är det ens okej att vara ledsen när hon är så pigg. Behöver jag prata av mig eller är det en småsak... läkarna sa att vi var i en krissituation, är den över eller är vi det fortfarande? Jag vet varken ut eller in egentligen men jag ska lägga mig nu för känslorna blir för starka.. I morgon känns det nog bättre för då vaknar jag upp till två pigga och glada tjejer som brukar göra att jag är tvungen att kämpa på!♡

För 7 månader sedan var vi på busfabriken.. Alicia hade nyligen börjat att halta och läkaren sa åt mig att hon gjorde det för uppmärksamheten skull och att hon tyckte det var kul. Jag bestämde mig för att åka till ett ställe där hon verkligen skulle släppa alla tankar på haltandet och bara busa så det blev leklandet. Hon lekte och hade kul.. men hon haltade och hade ont. Orkade inte så mycket och jag såg smärtan i hennes ögon samtidigt som hon hade kul. Det gjorde så ont i hela mig att se henne ha så ont och vi visste inte varför då. Jag trodde ärligt att det va ett ben som var brutet men detta fick mig att stå på mig. Inte fan låtsas hon inte.. tyvärr visade det sig att det gjorde hon inte och jag önskar så att det hade varit ett brutet ben bara. Jag får fortfarande ont i hela kroppen när jag tänker på den tiden.. innan vi visste, när hon hade som mest ont. När hon knappt gick eller lekte... när hon grät så fort jag bar henne, byta blöja, tog på skor. Stackars lilla tjej så ont du måste ha haft! Jag kan inte beskriva hur glad jag är att du inte har så ont längre!

Jag klarade det! Så skönt att nu ha denna utmaningen avklarad och att slippa tänka på att jag måste ge mig ut och promenera eller cykla långt. Nu kan jag ge mig ut och jogga tre km och känna mig trött och nöjd istället;) fast det har faktiskt varit en bra motivation att ha en utmaning och ett mål. Nu har jag en Vikt utmaning istället med mammagruppen. Hade det i juni månad också och nu har jag gått ner 4.5 kg. En bit på vägen men långt kvar. Känner att jag fått in motionen i mitt liv igen och om jag inte tränar något en dag så känns det lite tomt och jag planerar direkt vad jag ska göra dagen efter. Nu har Robin semester och jag har massor av tid att träna! Ska bara se till att det blir gjort också. Inte det lättaste på sommaren och med barnen i semestertider men det finns ju massa god frukt man kan fika på istället för kakor;) så nu får ni hjälpa mig och motivera mig...vill inte komma ur detta nu,jag vill så gärna ner till normalvikt och att känna mig lite smal. Att va nöjd när jag ser en bild på mig själv. Just nu kan jag ärligt börja gråta när jag ser en bild eller film där jag är med och då har det gått för långt. Sen alicia blev sjuk har jag struntat i allt vad kost och motion heter. Det har inte funnits någon energi till det alls. Det resulterade i tio kg plus och det känns inte alls bra! Är hemskt när man inte känner sig som man ser ut, när man får en chock så fort verkligenten visar hur man ser ut. 

Nu har jag gjort 18.6 mil... snart är det klart och i morgon ska jag ha klarat 20. Har cyklat en del men dragit av några mil då för lite mer rättvist resultat;) annars är det mål nu. Idag cyklade jag och mamma ut till vejbystrand och hälsade på min moster. Alicia åkte med där bak på cykeln och hejade på! Hon är så söt när jag cyklar i backar, då sitter hon där bak och ropar "bravo mamma, heja heja!". 

Nu är det bara tre dagar kvar till Robin går på semester. Känns som att även jag går på semester då även om jag är hemma hela tiden. Ska bli så skönt att ja sällskap och hjälp här hemma. Gör sådan skillnad när man är två. Även om det ibland faktiskt kan bli mindre gjort och ta mycket längre tid än när jag är själv. Men det är mycket roligare när Robin också är hemma ;) ska bli så skönt att kunna få gjort saker här hemma som inte har hunnits med eller inte har prioriterats riktigt. Att bara kunna umgås och ta dagen som den kommer, att kunna åka ut på små utflykter;) åh jag längtar. Hoppas bara vädret blir bra nu också! 

Sitter i soffan och myser med tjejerna. Alicia kollar på Emil och wilma roar sig med att pilla på allt!;) 

Allt har gått så bra idag. Var väldigt snabbt och effektivt och alicia var på strålande humör. Satt själv och lät läkaren undersöka henne. Snart har vi kommit halvvägs i denna behandling!