Kalas o feber

Det är mest när känslorna tar över för mycket som jag får ett behov av att skriva av mig. Eftersom att jag inte går till någon och pratar så kan jag känna ett stort behov av att få ur mig jobbiga händelser och känslor ibland. Ofta trycks dessa bort men ibland går det inte mer. 


Wilma fyllde 3 år i måndags. Hon har verkligen längtat länge på denna dagen och hon var så nöjd med sin dag! Kalasen skulle dock va i helgen så hon har fått vänta lite på det. Men hon har tjatat hwla veckan. I dag var det dax för kalas med några av våra vänner och sen familjerna i morgon. 

45 min innan gästerna skulle komma på brunch i förmiddags så tycker ja att Alicia känns varm. Hade rätt o tempen var runt 38.5. Valde att avvakta lite då vi tog prover igår och de såg bra ut då så ja visste att hon inte var neutropen just nu. Fick fixat klart till kalaset med fick dra ner på det lite och väldigt många saker glömdes bort att serveras och pyntas med. Tempen steg o alicia va hängig. Låg i soffan och var så trött. Vi fick helt enkelt åka in. 

Tog nya prover och de såg okej ut. Förhöjt crp bara. Fick komma hem och i morgon ska läkaren från lund ringa så får vi se hue vi ska göra med behandlingen i veckan. Hon ska till lund på tisdag och i morgon skulle vi börja kortisonbehandlingen inför detta. Men vi får se hur dom tänker nu. Det är ju hennes sista omgång nu så det är typiskt att hon ska behöva bli dålig nu. 

O min lilla Wilma.. jag får så dåligt samvete över att hon ofta hamnar i kläm. Jag försöker att hon inte ska göra det men det är ju inte så konstigt om alicia får mer uppmärksamhet bpde av oss o omgivningen. Men idag var det tufft. Jag var så rädd för och behöva ställa in kalaset. Men våra fina vänner kom och gjorde hennes dag så den blev toppen. Det betyder så mycket för oss! Hon var jättenöjd. Hon va dock lite sur att hon inte fick en Mimmi tårta men det lyckas jag nog ordna till i morgon är mina planer. 

Nu ligger vi nerbäddade i sängen med lisan mellan oss så jag kan ha lite koll på henne inatt. Hoppas så att febern försvinner nu. 
Nästa vecka har jag väldigt mycket att ordna med inför Walk of Hope så hoppas det ska finnas tid till det nu!!

Tack för att du läste!!



Kommentarer
Karin

Behöver inte tacka för man läser. Kan vara skönt om du kan skriva av dej ibland. Tänker ofta på dej o familjen. Stor kram

2017-10-01 @ 12:27:18


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0