Jag är inne i en ond spiral, jag är kluven på så många sätt, har så många ouppklarade saker i livet och saker som jag inte hinner vårda på det sätt jag önskar. Försäkringskassan, försäkringsbolag, träning, förskola, sjukskrivning, förhållande, djur, hus,hälsa och vänner är några av alla dessa saker som inte hinns med tillräckligt mycket eller som tynger mig väldigt mycket. Jag vet inte var jag ska börja knappt och igår hade jag ingen bra dag. Tårarna tryckte bakom ögonen hela dagen, energin var noll och jag ville inget. Trots det kommer inga tårar, jag gråter aldrig ut längre. Tittade på sofias änglar och inte ens det får mig att gråta längre. Känner mig så tom på känslor samtigt som jag känslomässigt exploderar!!
Nu måste jag tvinga mig själv att göra något åt det som går att fixa. Jag tänkte börja med träningen! Det är en sak som jag älskar att göra och får energi av. Nu har jag gått upp allt för många kilo igen och jag vantrivs i min kropp nu. Vill inte alls se mig i spegeln och det gör ju inte att allt det andra blir bättre direkt. Så nu tvingar jag mig att träna ett par gånger och sedan hoppas jag att det kommer in som rutin igen. Idag var jag på gymmet och sedan duscha och bastade jag. Träning samt avkoppling, perfekt!

Just nu är jag sjukskriven. Jag är nära på att bryta ihop så jag inte kommer upp på morgonen längre. Vill absolut intr att det ska hända så detta var enda alternativet. Vill ju att Alicia ska få vara på förskolan så mycket som möjligt nu då hon har så kul där. Hon riktigt skiner av glädje när hon får leka med sina kompisar och hon blir så pigg och orkar mer än hon gör annars! Det är riktig terapi och rehabilitering för henne och skönt för henne att släppa alla sjukhussaker och bara få leka!
Jag kunde ju inte börja skolan, jag har inget jobb att återgå till och det funkar inte riktigt att söka ett nytt för att om några veckor va hemma igen. Så det fick bli sjukskrivning och det känns bra nu. Jag får tid att samla energi inför allt som ska komma. Det kommer bli tufft ett tag framöver och det känns jobbigt att gå in i det där men redan är så nere och slutkörd, nu får jag en liten chans att göra något åt det så gott det går. Det handlar inte om hela dagar utan att bara få ett par timmar för sig själv ibland. Att få tänka sina tankar och känna efter. Kanske får detta mig att släppa lite och börja känna igen, att tillåta mig att bryta ihop för en stund och sen samla mig igen.

Vi har inte hört något nytt än så vi väntar fortfarande på besked om vad som ska hända. Vi vet ju faktiskt typ ingenting!
Men tjejerna mår bra idag, solen skiner och jag ska snart hämta dom, denna dagen är en bra dag!