Ja det är ju tur att jag är så fruktansvärt rik. Tur att jag fått ut enormt mycket pengar under min studietid, tiden som mammaledig, tiden med VAB för Alicia och sedan mammaledig igen. I fyra år har jag varit hemma av dessa anledningar. Pengarna har strömmat och och jag har kunnat spara undan massor! INTE!! Men man kan tro att det är vad försäkringskassan tror. Har fått ett par samtal nu i veckan. Igår ringde dom och undrade om jag hade A-kassa. Nej fick jag svara för 223:e gången. Är ju student och har inget fast jobb och kallar mig inte direkt arbetslös heller. Jag är lite mittemellan allt. Men jag har förstått att som student har man visst inte mycket rättigheter till ersättning för VAB för allvarligt sjukt barn. Så jag kommer nog inte få igenom den ansökan och ersättningen. Då har jag kvar att ansöka om vårdbidrag. Har lämnat in ansökan om detta när alicia blev sjuk också för att få in det i tid så att det kan handläggas och kollas på i tid så vi inte ska behöva gå i flera månader utan ersättning. Men så ringde en annan från försäkringskassan idag och undrade om min ansökan till vårdbidraget. Förklarade läget och vi skulle boka in en tid för samtal så hon kan ta emot uppgifter och se vad som gäller. Bra tänkte jag, äntligen händer det något. Jo då, en tid fick jag.. den 30: november...!! Alltså för ett samtal på telefon. Gick inte att få till innan och det innebär att det inte kommer hända något tills dess. Inga pengar kommer att trilla in mer än barnbidraget och det är ju vad man lägger på parkering på sjukhuset på en månad nästan! Nä men jag blir så trött. Efter det samtalet så ska dom handlägga det igen och ta beslut och jag vet inte hur lång tid det tar. Men pengar innan jul räknar jag inte med direkt. Och på detta ska Robin vara ledig var tredje vecka för att kunna vara med på behandlingarna. Hur ska det gå ihop. Utgifterna ökar när man har ett svårt sjukt barn men inga pengar får man. Vi tog av vår buffert förra behandlingsomgången och nollade kontot nästan för att det krånglade. Nu har vi lyckats spara ihop lite igen men inte alls så mycket. Inte så det räcker för ett hushåll i månader. Egentligen har jag knappt någon energi att lägga på detta men ikväll blir jag upprörd. Hur tänker dom?? Hur ska folk klara detta. Nu har jag ju föräldrar som jag står nära och har möjlighet att hjälpa mig. Så krisar det kan jag nog be dom på mina bara knä haha. Men jag har aldrig lånat pengar för att klara av att leva och det skulle ta emot väldigt mycket.

Ja jag vet inte vad jag ska skriva ens men vill ha det nerskrivet för att kunna kolla tillbaka på. Kanske inte så intressant för er dock. Blir dessutom upprörd ikväll när jag läser om barnsjukvården i Helsingborg. Barnavdelningen hotas av att läggas ner och barnakuten ha stängt på nätterna. Vad detta skulle kunna innebära för oss vill jag knappt tänka på. Vet inte hur många gånger jag fick åka in med alicia mitt i natten för lite feber. Ska vi nu behöva köra till Lund om hon blir sjuk. Måste hon va inlagd i Lund istället för Helsingborg om hon behöver vara inlagd. Jag hoppas så att dessa underbara sjuksköterskor får igenom sina krav för det är dom värda.

Idag fick även mina föräldrar avliva sin ena katt. Berättade detta för Alicia och hon blev jätteledsen. Första samtalet vi hade om döden och det tog hårt på henne. Många tankar som satte igång och jag var så oförberedd på detta samtal. Men känns skönt att vi pratat om det och att hon fick gråta ut och ställa alla frågor hon har. Kommer säkert komma många fler!

I morgon ska vi försöka ha lite kul och komma iväg med Robins familj och kolla på mora träsk i Halmstad:) skönt och tänka på lite annat när tankarna idag går runt och runt!!