Det känns som en evighet att vänta till tisdag och då får jag inte ens svar.. sen när svaret kommit så ska nya beslut tas! Förhoppningsvis är det inget nytt men jag börjar tvivla. 

Det känns som att jag tjatar om min oro här lite men detta är det enda stället jag tillåter mig att spåra iväg i tankarna lite.. att uttrycka hur jag känner. Annars försöker jag ta en sak i taget och hålla mig lugn. Det är när jag ska skriva ner och uppdatera om nya saker som det inte riktigt går att stoppa orden. Jag raderar många saker jag skriver igen men en hel del delar jag med mig av till er här. Mest för min egen skull för stt kunna se tillbaka för jag är i en bubbla än och minnet är ganska förstört, jag glömmer bort saker snabbt. Sen är det så skönt när ni läser och jag slipper förklara allt om och om igen. En del snappar många upp och fokus kan läggas på annat eller saker jag inte skrivit ut. Men såklart skriver jag för er skull. Ni har varit så många som följt oss och vi vill att ni ska få vara lite uppdaterade. Vi vet att ni är många där ute som bryr er om vår lilla Alicia och det uppskattar vi så mycket. 

Och idag har ju Wilma också varit hos läkaren. Kände inte att jag fick fram särskilt mycket av den läkaren. Lyssna på lungorna och titta i halsen. Sen kunde hon inte göra mer där sa hon.. inget prov eller något. Skickade en remiss till barnmottagningen i alla fall så vi får hoppas på mer hjälp där. Fick bara till svars att det inte är normalt att rossla så mycket under så lång tid. Ja du tack för det du... jag blir så lugn av dessa läkare ibland. Nästan så jag hoppas att det ska vara någon astma/ allergi för att alternativen skrämmer mig för mycket. Men varken astma eller allergi är särskilt kul heller. Så vi får vänta ytterligare lite till på mer svar.

Så ni som känner mig och umgås med mig. Ha nu förståels för om jag är aningens off och tankspridd. Kroppen är uttömd på energi och jag gör det mest nödvändiga nu känner jag.