behandling nr 15 +röntgen
Jag brukar alltid kunna skriva att allt har gått bra.. Idag kan jag inte det tyvärr. Alicia ville inte alls idag och vi började med röntgen vid nio tiden. Kom in i rummet och hon blev ledsen direkt. Fick riktig panik när hon skulle ligga ner och trots många försök att lugna ner henne så fick hon mer och mer panik. Det är bland det värsta som finns. Att hålla fast sitt barn medan hon gallskriker och bara vill komma upp till en. Även fast att jag vet att det inte gör ont på henne så är det fruktansvärt. Att möta hennes blick och säga att vi måste göra detta... bild efter bild. När vi äntligen var färdiga var hon helt slut! Det var så skönt att få ha henne i famnen och få trösta och säga att vi var färdiga.
Vi tog oss bort mot dagvården där hon brukar vara och träffade personalen. Hon fick pausa lite och leka. Snabbt va hon pigg igen och lekte rundor och skojade med personalen. Så vi bestämde oss för att ta prover och sätta nålen så länge. Proverna hade inte fungerat i tisdags när vi tog de så vi va tvungna att ta nya idag och sedan vänta en timme för att se så hennes värden va bra innan hon får behandling. Ännu mer tårar vid insättning av nålen och fastnhållning. Men dom är så duktiga och gör det så snabbt det går! När vi kom in i rummet och satte oss så frågade hon hur Alicia mådde. De gör hon alltid. Sen tittar hon på mig och frågar hur jag mår. Hon tyckte att jag tog tagen ut och inte mig själv. Så skönt att dom är så snabba på att uppmärksamma detta och bry sig. För nej, jag mådde inte bra!
Sedan träffade vi läkaren och gjorde de vanliga undersökningarna. Där gick det bra tycker jag. Lite mer mammig än vanligt för hon brukar sitta själv alltid och tycka det är intressant.
Sedan kopplade vi upp droppet med cytostatika till slangen hon hade och hon fick panik igen. Även denna gång var det inget som gjorde ont men hon gjorde allt hon kunde för att komma därifrån. Skrek i ren rädsla och det gör hon aldrig när hon fått behandling. Ledsen kan hon va men ändå sitta still och så går det över på två sekunder. Så jobbigt med ännu mer farthållare och panik!
När det va klart satte vi oss och tittade tv och myste. Hon fick lite mat och lugn och ro och hämtade sig igen. Efter det så gick resten av dagen bra men då var jag redan helt slut. Det finns inget som tar på krafterna så mycket som sådant gör!
Nu är jag nervös för röntgen resultatet i morgon. Läkaren skulle ringa under dagen och det bara måste vara bra. Men det tror jag faktiskt väldigt mycket på att det är!
Jag är glas att jag lyckats hålla mig till kostschema så bra. Trots denna dagen så följde jag det och satt och knaprade på min kyckling. Igår grillade vi hos föräldrarna och där va många saker som jag blev sugen på. Fick grillad kyckling i alla fall som va riktigt god:) så är det en trött jessica som går och lägger sig!
Kommentarer
Trackback
