Fysiskt så är jag utvilad.. jag har fått göra som jag vill i stort sett i ett dygn även om det inte blev så mycket egentid. Sov inte så bra inatt dock utan vaknade massor med gånger men somna snabbt igen i alla fall. När jag vaknade i morse så låg jag kvar en stund i sängen, sen gick jag och badade och bastade en stund innan frukosten. Åt väldigt god frukost och satt kvar i två timmar. Pratade och hade det mysigt innan det var dax att åka hem igen. Va jättemysigt att komma iväg och jag är så glad att jag åkte. Träffade massor med nya ansikten och vissa kände man ju igen sedan innan. Alla dessa nya ansikten och personer har dock en hemsk historia att berätta. Alla bär på en jobbig upplevelse eller rättare sagt fruktansvärd! Har hört om så många barn som kämpar på olika sätt med olika cancersjukdomar. En del tårar har torkats dessa dagar och jag blir så berörd. En del går det bra för, en del får dras med biverkningar för livet, en del går det inte alls bra för.. dom dör! Det gör så ont!! Jag känner mig känslomässigt utmattad och helt färdigt. Det är tungt att höra allt detta. Jag har vaknat lite ur min bubbla och insett lite vad vi faktiskt går igenom. Jag förtränger det lite och ja tror att det är mycket för att jag sällan pratar om det. Vem ska jag prata med. Många undviker det. Tänker att jag kanske inte orkar, inte vill, ska få tänka på något annat.. men det går inte. Detta är så stor del av mitt liv och det kan faktiskt göra ont att fler inte vågar prata och fråga. Att ställa frågan till mig "hur mår DU?" Kan betyda så mycket. Att fånga när jag har en jobbig dag eller en bra. Även mina närmsta är detta svårt med.. eller så glömmer folk faktiskt bort vad vi går igenom. Jag vet att ni finns där om jag ber men man har inte ork att be om det! Detta har blivit vår vardag och även er lite... jag är medveten om det men det gör det inte lättare. På torsdag åker vi ner för ännu en behandling. En behandling som kanske trycker ner Alicia ännu mer och gör henne ännu tröttare. Snart är det över med behandlingarna vilket ska bli såååå skönt!! Har dock förstått att allt verkligen inte alls är helt bra efter det och att för föräldrarna blir det ofta jobbigare när man är färdig.då kommer känslorna ikapp och man måste inte bita ihop på samma sätt. Man blir lite lämnad ensam för att alla tror att allt är bra igen och man har inte samma kontakt med sjukhus och kontroller. Vi får se hur vi kommer att känna men jag förbereder mig på att det kanske blir tuffare känslomässigt.