när man faller

Då är du där och tar emot mig hjärtat!jag uppskattar det så mycket och är så glad att du alltid står vid min sida! 
Hade typ bara denna bilden på Robin i mobilen, får nog börja fota honom lite mer haha! 

Idag funkade kroppen inte riktigt. Enormt trött och jag ville bara få sitta i soffan med en filt om mig. Johan och Denise tittade in och tårarna kom... jag orkade inte mer och det känns så jobbigt att se Alicia så trött. Johan tog med wilma ut i regnet och lekte och Denise tog Mogge på en runda. Jag fick röjt undan kaoset och det kändes lite bättre efter det. Men jag kände att jag kan inte fortsätta att kämpa och kämpa varje dag nu när Alicia är så trött, dels på grund av feber och dels behandlingarna. Jag ringde Robin och pratade och han såg till att han är hemma till måndag. Alltså den lättnaden när han sa det var underbar. Jag vänder ut och in på mig själv när Alicia mest vill sitta och gosa och ta det lugnt medan wilma behöver stimuleras och är så pigg. Jag måste lära mig att orka med det och det får fundera. Men just nu har Alicia varit sjuk en del och inte varit på förskola. Hoppas att jag får mer energi och ett avbrott dessa dagarna Robin är hemma och att Alicia är lite friskare i alla fall nästa vecka så ska det nog gå! Men jag får dåligt samvete... känner mig som en usel mamma som inte orkar ta hand om mina barn själv..  för så är det faktiskt just denna veckan, jag orkar inte! 

Tror att jag är ganska knäckt sedan helgen också och att många känslor släppte då som jag kanske behöver bearbeta lite nu. Det är ganska jobbigt för mig att öppna upp mig så här men jag vet att det brukar kännas bra efteråt och jag vill visa dessa känslor också. Ni är många som säger att vi är starka och det är skönt att höra att ni upplever det så. Själv känner jag att vi har ju inget val. Man kan inte välja direkt utan man måste kämpa på!

Nu ska vi vila upp oss och umgås! Jag är tacksam för att Robin har ett så bra jobb med underbara personer som stöttar och förstår! Tack!



Kommentarer
Anonym

Det är inte alls konstigt att man inte orkar själv. Det är inte som att ta hand om 2 friska barn.
O efter den här helgen är man rätt slut, jag tänkte inte så mkt på det i Båstad men när man kommer hem o funderar igenom vad som sagts så känns det ganska tungt. Alla är ju där av samma anledning så det är mkt känslor runt oss alla tror jag.
Å det värsta jag vet är när folk säger: Ni är såå starka, jag hade aldrig klarat det.. Men vi har ju inget val, vad ska vi göra liksom. Ibland vill man ju bara dra täcket över huvet o vakna när allt är över men det funkar ju inte så, tyvärr..
Stor Kram på dig & känn inget dåligt samvete för att du ber om hjälp. Det är en styrka att kunna göra det, inte en svaghet. ❤ /Linda Blomqvist

Svar: tack!! du om någon vet ju vad jag menar! ja man är rätt tagen efter helgen även om det var väldigt trevligt och mysigt! tack för din fina kommentar!
Jessica

2015-11-10 @ 22:22:48


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0