Jag klarade det! Så skönt att nu ha denna utmaningen avklarad och att slippa tänka på att jag måste ge mig ut och promenera eller cykla långt. Nu kan jag ge mig ut och jogga tre km och känna mig trött och nöjd istället;) fast det har faktiskt varit en bra motivation att ha en utmaning och ett mål. Nu har jag en Vikt utmaning istället med mammagruppen. Hade det i juni månad också och nu har jag gått ner 4.5 kg. En bit på vägen men långt kvar. Känner att jag fått in motionen i mitt liv igen och om jag inte tränar något en dag så känns det lite tomt och jag planerar direkt vad jag ska göra dagen efter. Nu har Robin semester och jag har massor av tid att träna! Ska bara se till att det blir gjort också. Inte det lättaste på sommaren och med barnen i semestertider men det finns ju massa god frukt man kan fika på istället för kakor;) så nu får ni hjälpa mig och motivera mig...vill inte komma ur detta nu,jag vill så gärna ner till normalvikt och att känna mig lite smal. Att va nöjd när jag ser en bild på mig själv. Just nu kan jag ärligt börja gråta när jag ser en bild eller film där jag är med och då har det gått för långt. Sen alicia blev sjuk har jag struntat i allt vad kost och motion heter. Det har inte funnits någon energi till det alls. Det resulterade i tio kg plus och det känns inte alls bra! Är hemskt när man inte känner sig som man ser ut, när man får en chock så fort verkligenten visar hur man ser ut.