Det här med skolan är ju någonting som snurrar i mitt huvud ofta.. En framtidsdröm är att bli sjuksköterska, tror jag.. Men hur kan jag säkert veta. Lektionerna tyckte ja va tråkiga som bara den, det va inte mycket som intresserade mig i skolan.. Samtidigt vet jag att det är annorlunda ute på arbetsplatserna men det är blandade känslor. Var nog bra att jag fick ett uppehåll nu och fundera ut vad jag verkligen vill. Har insett att det är ingen brådska med att bli färdig.. Jag är fortfarande ung, och utbildningen finns alltid kvar. Men tiden med Alicia bara springer iväg och jag vill inte gå miste om en sekund! Alla frågar och undrar när jag ska börja igen.. "ja du får ju bli färdig med utbildningen innan nästa barn" och liknande kommentarer jag hör ofta.. Och ja det va tanken men jag kan inte vara egoistisk och bara tänka på mina framtidsplaner. Jag måste sluta försöka planera livet så mycket för det kan helt plötsligt bara ändras helt har jag lärt mig. Jag tycker det är för tidigt att sätta Alicia på dagis i januari när hon bara är runt 1 år.. Börjar jag skolan och Robin är pappaledig så blir det lite svårt ekonomiskt. Man är ju ganska beroende av pengarna. Men jag vill att Robin ska vara pappaledig i några månader, tycker det är viktigt att han får en nära relation till Alicia, dock krävs det nog att jag jobbar om han ska vara hemma.
Ja ni det är inte lätt, men vi har ett tag till på oss att fundera ut hur vi gör. Varför kan dom bara inte starta en Ssk skola i ängelholm så jag inte behöver vara borta så mycket från min dotter!!