Nä nu vill jag faktiskt att bebisen ska komma! Känner ingen mening med att bara gå att vänta nu när jag är ledig om dagarna. Är så irriterande att vara så nära men ändå så långt bort. Sitter och känner på en fot som sticker ut och känner varje rörelse,. Men ändå vet jag ingenting om denna personen än.
Blir ju inte lättare av alla som frågar hur det går.. Gör att tålamodet försvinner ännu mer faktiskt. Även om ni alla är gulliga som bryr er så får ni ursäkta men klart det är jobbigt att aldrig kunna få svara något annat.. Nu vågar ja knappt ringa någon för alla tror hela tiden att det hänt något. Så hör man besvikelsen i rösten när man säger att man bara ville säga hej! Haha men snaaart kan ja ringa ett roligt samtal till er:):)