Har haft problem att logga in på bloggen men nu gick det äntligen!:)
Har ju hänt lite i livet sedan sist..!
Som ni vet så väntar jag och min kärlek barn!:) Jag har nu insett att jag har nog ett behov av att börja blogga igen för att kunna skriva av mig mina känslor! Ni läser som vanligt det frivilligt och det kommer säkert bli tråkigt och enformigt många gånger!
Jag tänkte beskriva vår resa fram till där vi är idag! Halvvägs in i graviditeten!:)

Det hela började under min jobbiga tenta vecka! Mensen kom inte och ja va säker på att det va för att jag stressade så inför tentan! När den väl va över tänkte jag att det dröjer inte många dagar nu sen kommer den. Ack nej så fel jag hade! Dagarna gick och ja blev mer och mer orolig, fast ändå inte så super orolig. Jag hade ju spiral och va så skyddad jag kunde va! Dagarna gick och två veckor över tiden tog ja ett test på fredagen! Det visade negativ. Skönt tänkte ja och kunde njuta av helgen! Söndag kväll kom och även en klump i magen! Bad Robin köpa test men han tyckte vi kunde vänta till dagen efter när han slutade jobb.. Okeej tänkte jag och vi gick o la oss. Måndagen rullade sakta på men ja gick ju bara hemma och fixade och skulle ändå iväg o handla. Tänkte att de är ju lika bra att köpa med ett par test hem då. Så det gjorde jag! Men ja kunde ju inte hålla mig tills älsklingen slutade. Ja va ju inte gravid, ja mådde bra och hade ju skydd!! Första testet POSITIVT!! Whaaat?? Andra testet även det positivt! Tusen tankar kommer snurrandes och en panikkänsla utbryter! Sitter på toaletten och gråter hysteriskt!! Är arg på mig själv för att ja gråter för ja är ju glad egentligen? Ja har ju alltid velat ha barn ju!! Så varför slutar tårarna inte att rinna?? Tar mig till soffan, lägger mig i fosterställning och gråter lite till med blicken fäst på testen! Två timmar kvar till Robin slutar och det va verkligen långa timmar! Ja kan ju inte berätta på telefon! Inte så snällt! Kan ju inte ringa mamma och pappa! Robin måste ju få veta först! Mogge kryper intill mig och tröstar mig!!

Älsklingen kommer in och ser mina tårar rinna! Frågar vad som hänt men inga ord kommer ut! Får en lång kram och han börjar ana. Visar han testen och får en ännu längre kram! Ser ett leende gömma sig hos honom men han är världens gulligaste och håller sig neutral för min skull! Vi sitter i timmar och pratar, fram och tillbaka om olika beslut! Men hur kan man ta bort ett barn som man så gärna vill ha!

Det enda jag ser framför mig är skolan och pengarna! Jag har ju precis börjat läsa till sjuksköterska! Som jag velat i två år och kämpat för att komma in! Ska jag bara ge upp det och ta uppehåll direkt! Hur ska det gå med pengarna? Vi har ju så mycket utgifter i år redan. Vi har ju precis skaffat hund! Det va ju vår lilla bebis! Hur ska det gå?!?
Kommer inte fram till något beslut när vi lägger oss på måndagen! Vaknar halv sex på tisdag morgon och gråter lite till! Hur ska jag klara en dag själv när Robin är på jobb? Han säger att jag får berätta för kompis eller familj om jag vill ha stöd. Men familjen har jag ju alltid velat berätta för när jag bestämt mig för att vi ska ha barn och göra alla glada. Så dom får vänta!
Min älskade vän Malin Lundberg kommer vid halv åtta till mig och jag får gråta och berätta! Så skönt det va! Stackars henne bara som hamnade i en jobbig situation! Jag inser att jag är i behov av att prata med någon utomstående. Får en tid till kurator och vilken lättnad! Under samtalet kommer ja på mig själv att prata bort abort och försvara vår situation att vi faktisk klarar av det! Hon tvekade aldrig utan trodde bara ja behövde komma ur min chock! Vilket skulle ta veckor!
Livet gick vidare och vi beslutade oss för att satsa!:) tog ut spiralen och äntligen vågade man hoppas! Nu fick ju ingenting hända vårt barn!
Ja gick som i en bubbla i några veckor och berättade inte för någon mer! Hade bra stöd av Malin och Robin!

Studenten närmade sig som vi skulle ha för syster hemma hos oss. Jag kan ju inte va nykter på hennes student! Familjen måste få veta innan festen! När alla väl va samlade kunde vi äntligen berätta! Nu fick dom nog samma chock som jag och det var så skönt att dom fick veta! Nu kändes allt verkligt för första gången!
Vi hade studentfesten och ett par veckor även midsommar festen hemma hos oss. Ja lyckades dölja det genom att dricka alkoholfri öl! Det va nog min räddning annars hade jag varit avslöjad!
Nu fick även älsklingens familj dela vår glädje och sakta men säkert började vi berätta för nära och kära! Vilken känsla det är! Tack till alla er som stöttat oss och delar vår glädje!

Nu är det helt offentligt och det känns skönt! Nu kan det tisslas och tasslas i Ängelholm hur mycket det vill! Jag är överlycklig över detta mirakel och självklart även älsklingen! Han har alltid sagt till mig sen vi blev ihop för nio år sedan att han vill ha barn innan han är 25. Han fyller 25 i mars och vår bebis är beräknad till 20 januari. Så han klarar sig fint!

Nu i efterhand fattar jag inte varför jag va så orolig. Skolan löser sig. Har ju kvar min plats. Jag kämpar på med denna terminen och hoppas verkligen ja klarar hela vägen. Annars får man ta det efterhand! Allt löser sig! Pengar fixar sig också. Vi har ju faktiskt så vi klarar oss!

Nu har vi fått se vår lilla liv två gånger! Första ultraljudet va den envis så den ville inte sträcka ut sig. Så vi va tillbaka i måndags. Så hade vi även äran att få se i 4D vilket va väldigt häftigt! Man kunde verkligen se allt! Så det va tur den va envis första gången:)
Jag har även börjat känna rörelserna tydligt! Det buffar på bra i magen nu! I går kväll låg Robin och kände massa
Sparkar! Så coolt!!:) så det blir bara mer och mer verkligt för varje dag!

Det va en lång uppdatering men behövde få skriva av mig! Även kul att ha och kunna gå tillbaka och minnas sen!:) fortsätt gärna följ vår resa om ni vill för ja ska försöka vara duktig på att uppdatera! Nu har jag ju lite vettigare saker att skriva om!:) ha en bra dag för det ska vi ha!:)