I torsdags ringde läkaren och vi skulle planera lite inför denna behandlingen. Fick även då veta att man planerar att Alicia ska ha cellgifter i två års tid från att hon börja. Så i oktober 2018 kan vi först hoppas på att hon ska bli färdigbehandlad. Hur man ska lägga upp det i dessa två år är inte klart än. Om hon ska ha denna typen av behandling hon har nu i 6 månader eller 12 avgörs av MR som hon ska göra i början på mars.

Därefter ska hon gå över på underhållsbehandling och hur den ser ut är inte heller klart. 

I början av behandlingen så var det inte tal om underhållsbehandlingen så det kom lite oväntat för oss. Hade ju räknat med att vara klara i oktober senast men nu läggs det på ett år till. Har nog inte riktigt hunnit ta in det och vad det innebär. Hade jag fått veta det i början hade jag varit mer beredd på det. Men bara att acceptera det och hantera det därefter. 

Jag faller dock snabbt ner i min depression och jag märker att de senaste dagarna har jag varit nere och ingen motivation alls. Ska försöka att inte låta mig själv bli för nere denna gången utan vara observant och nu har jag kopplat ihop signalerna så det kanske kan gå. 

Men tänk att hon nästan kommer vara 6 år när hon är färdig. Då kommer hon att ha gått på cellgifter halva sitt liv. 

En dag i taget och idag är jag tacksam för att febern hållt sig borta!