Alicia har varit tröttare på sista tiden. Över påsken var hon väldigt trött och vi fick åka hem från bla badhuset för att hon inte orkade vara där mer. Tempot fick dras ner ordentligt och hon blev trött av saker hon orkat med tidigare. Hon älskar ju förskolan och vill helst vara där från 7-17 om dagarna men nu sista veckorna så orkar hon inte och hon vill hem tidigt. Med massa andra små konstiga symtom som dyker upp och försvinner igen så gör det mig orolig. Det känns som att något är fel men jag vet inte vad. Vi har varit på vårdcentralen men där visste dom inte vad som var fel så blev skickade till extra kontroll i Lund och var där igår. Fick svaren idag men de visade inget konstigt vilket såklart är väldigt skönt. Men magkänslan säger mig ändå att det är något men jag vet ju inte vad än... tog allergiprover också men inget sådant. Så vi ska avvakta och se några veckor. Den 21:a maj ska vi ner till Lund och Alicia ska göra MR på hjärnan som hon gör var tredje månad så vi ska se hur hon mår då. Hoppas det vänder och att hon blir pigg igen. 

Men hur ska man hantera känslorna när det blir såhär? Jag får lite smått panik och gått med illamående sen igår.. känner hur hela kroppen spänner sig och går in i försvarsställning och alla känslorna blir som blockerade. Jag vågar knappt känna efter för vet att jag säkert bryter ihop då. 

Tror inte så många är här inne och läser regelbundet längre så detta skriver jag mest för min egen skull för att kunna gå tillbaka och minnas.. man glömmer så fort. Sen är det ju skönt att få det ur sig också!;)