inlagda
Vi är inlagda med Alicia i Helsingborg. Jag sökte innan idag för hennes kissande och att hon dricker lite mer. Misstänkte att det kunde vara den så kallade vattendiabetesen som hon fått så var ganska beredd på det. Läkaren ville vi skulle utesluta urinvägsinfektion så tog urinprov som var bra. Dom tog blodsockret på henne mest för säkerhetsskäl. Det visade på 12.1 tror jag det var. Jag blev helt chockad. Hon ska inte ligga så högt och hon hade inte ätit nägot särskilt precis innan. Så jag fick i stort sätt ett besked på vårdcentralen av läkaren att Alicia har fått diabetes typ 1 antagligen och att vi var tvungna att åka till barnakten för att utreda vidare. Kom in och efter ett tag var sockret normalt igen. Dom ville lägga in henne för att följa blodsockret och utesluta vattendiabetes.
Alla proverna har varit bra här än så länge. Crp är 28 så lite förhöjt men annars visar inget på något. Vi tog ett blodsocker innan hon åt och två timmar efter och nu var det 5.8 efter maten. Jag är så lättad men vågar inte alls tro på att resten av proverna ska vara bra. Bara väntar på att något går fel.
Så nu ligger vi här inne. 02 och 05 ska dom komma och kolla igen och det känns sådär kul. Dom satte en pvk i armen på henne för att ta prover. Jag anser ju att det är därför hon har sin port a cath inopererad för att slippa nålar i armen men det kändes som att dom var osäkra på den. Så nu har alicia ont i armen hela tiden ocj jag får inte röra den. Hon vill absolut inte att man ska ta prov från den för det gör så ont. Så nu ikväll halv 11 när dom tog prover vakna hon och fick panik. Jag har precis lugnat henne och det känns så hemskt att hon ska behöva öra det två gånger till inatt.
Min lilla lilla tjej! Hon har gått igenom långt mer än man ska behöva gå igenom som treåring och nu får det fan räcka. Jag hoppas så att hon inte ska behöva dras med diabetes nu också.
Jag märkte idag hur skör man är. Det är inte mycket som gör att man bryter ihop och detta skrämde mig rejält. Jag vet inte vad jag ska tro och jag får försöka sova något med min klump i magen. Hatar detta! Här ligger vi i en sjukhussäng helt ovetandes om morgondagen. En miljon tankar far förbi och jag måste försöka stoppa dom för att orka. Tror jag fär boka en tid till psykologen på måndag för jag kände att jag inte alls är så stark som jag trodde mig blivit. Allt rörs upp till ytan igen och gamla känslor gör sig påminda! 
Kommentarer
Trackback
