I morgon är det dax. En behandling till. Men inte vilken som helst. Det är den sista!!! I alla fall vad vi hoppas på. Om allt ser ut som läkarna förväntar sig på röntgen om några veckor så är detta den sista nu. Det är så skönt och bara att kunna säga det är otroligt härligt. Men jag måste säga att oron är där, jag låter kanske negativ men jag kan inte riktigt ta in att det är sista. Jag har sådan rädsla för att det ska dyka upp igen och att vi måste göra om hela resan igen, och kommer vi i såfall klara oss lika bra då som nu. Ja ni förstår säkert att tankarna kan springa iväg hur mycket som helst men jag försöker stoppa dom. Stoppa när jag känner glädje och inte oroar mig för det är så jag vill känna bara!