Just nu känns livet väldigt pausat. Man tar varje timme som den kommer. Vägar inte planera särskilt mycket. Försöker fokusera på att barnen kan vara på förskolan nu och jag vill att de ska få va där så mycket som möjligt nu. Dels för att wilma ska hinna bli van vid att vara där innan allt drar igång. Och att Alicia ska få passa på att leka med kompisarna. Hon tycker det är så otroligt kul. Hon skiner upp så och tycker verkligen om de andra barnen på förskolan. Tänk om hon bara kunde få fortsätta att vara med dom och leka och ha kul!! Inte gå igenom cellgiftsbehandling igen och tillbringa massa dagar på sjukhus.

Just nu har jag så mycket att göra. Ibland vet jag knappt var jag ska börja. Massa samtal att ringa och mejla och annat. Men det ska göras. Igår skulle vi in och ta nya prover i hbg. Jag åkte in själv med tjejerna. När jag kommer till hbg så kommer jag på att jag glömt bankkortet hemma. Bara att köra tillbaka och hämta för annars kan jag inte betala någon parkering. Jag höll på att bryta ihop för detta. Ville bara stanna bilen och gråta massa. Men samlade mig och fick det gjort. Senare när jag körde själv så körde jag fel två gånger på 5 minuter. Jag försöker undvika att köra bil oftast faktiskt. Koncentrationen är inte riktigt där. Kortare sträckor går bra men till hbg är nog vad jag klarar.

Annars händer det inte så mycket. Fått tid till MR hjärna på tisdag och lumbalpunktion på onsdag så hon måste sövas båda de dagarna. Därefter ville de nog dra igång med cellgifterna. Jag vill skjuta på det till efter wilmas födelsedag som är den 4 september. Tror det ska gå!