Två olika liv...
Ibland känns det som jag lever i två olika liv på något sätt. Vår vardag har börjat rulla på och vi är hemma mycket och robin jobbar. Alicia mår bra och allt är som det ska.. men så påminns man om det där andra livet. Det som inte är riktigt lika roligt.. en del jag hade kunnat vara utan. Framförallt är det på fredagarna nu som detta livet kommer fram. Stunderna man delar medicinen och tjatar på alicia tre gånger om dagen att man måste ta den. Utbrotten som jag märker är biverkningar av kortisonen, när tröttheten slår på plötsligt. Stunderna är ganska många men man stöter bort det lite på något sett. När jag träffar folk så lever vi i vårt vanliga liv och oftast är allt normalt..man ser ju inte på vår familj vad vi går igenom. Känns som en berättelse som jag berättar om när vi pratar om det, känns inte som jag pratar om vårt liv riktigt. Vet inte om det är för att jag kanske inte riktigt förstått allt som händer, att man lever i en chock och förnekelse lite fortfarande. Vår tjej ska ju vara friskt för tusan!!!
Men jag har försökt acceptera det. Jag vet att det är såhär det är nu och jag har ett stort hopp om att detta blir bra. Det finns lixom inget annat! På onsdag ska vi i alla fall på samtal igen jag och Robin och det känns skönt ibland att stanna vardagen, prata och reflektera lite. Ge sig möjlighet att känna efter hur man mår och var vi båda befinner oss i tankarna. En chans att bearbeta allt som händer.
Idag var vi uppe på förskolan som alicia ska börja på. Vi fick ju skjuta upp det men nu börjar vi kunna planera för att hon ska börja den 7 april. Vi var välkomna att gå dit när vi ville och bara komma o leka lite och det kan ju vara jättebra. Känns bättre när man väl börjar inskolningen. Supergulliga var fröknarna. Fast man kanske inte får säga fröken längre.. läst att man inte gör det nu för tiden haha. Pedagog kanske det heter.. eller jag vet inte! Jag kör på som det var förr. Dagis o fröken:)
Känns som ett väldigt bra dagis och jag är säker på att alicia kommer att trivas. Ska bli skönt att hon får en möjlighet att skaffa kompisar, lära sig nya saker och leka av sig på dagarna. Så får vi se hur mycket hon orkar men att ha ett ställe där hon kan vara är jätteskönt. Och jag och wilma får mer tid tillsammans och kan komma ut på fler saker.
Nu sover båda tjejerna gott och jag tar det lugnt i soffan med en skål godis. Yes på en måndag!:)
Kommentarer
karin
det är dej väl unnat kram
Trackback
