Vid 01 vaknade Alicia och fick komma in till oss. Låg mellan oss i en timme men somnade inte om. Tyckte hon kändes varm så tog en temp och den visade 38.7 grader. Har fått höra hela tiden att om den är över 38.5 så måste vi ringa ner till onkologen i Lund. Gjorde det och de skickade oss till Helsingborg för att ta prover. Packar ihop oss och åker dit. Sist hann jag skriva att vi satt isolerade och väntade på läkaren. Vi fick vänta i 5.5 timmar innan vi fick träffa en läkare!! När vi kom in så kollade de tempen,Saturation och puls. Skickade in oss på dagvårdsavdelningen där vi brukar vara när hon får behandling. Där fick vi sitta i 3.5 timme. På dessa timmar kollade de till oss två gånger och tog ett stick i fingret. Vid sju tiden fick jag be om en macka till Alicia då de inte frågat om vi ville ha något och vi kunde ju inte gå och köpa då vi var isolerade. Sen fick vi inte vara kvar på den avdelningen för då skulle ju cancersjuka barn komma in för sin behandling. Egentligen tycker jag ju inte vi skulle varit där överhuvudtaget. Fick i alla fall ett rum och där fick vi sitta i 2 timmar utan att någon kommer för att kolla till Alicia. Erbjuder inte dricka till henne, ingen febernedsättande eller något. Vi fick hela tiden höra att snart kommer läkaren och att det var mycket att göra. Man sitter och väntar och väntar och tänker hela tiden att snart kommer det nog någon. Som tur va var Alicia relativt pigg så jag reagerar inte så mycket. Man vet ju inte hur bråttom det är och hur det går till när man kommer in för feber så man litar ju på att det är normalt att vänta.  

Vid nio tiden kommer äntligen en läkare in lch det första hon gör är att be om ursäkt och förklara att det inte var okej att vi fått vänta så länge. Hon hotade tydligen haft jour och varit hemma och sovit men inte vetat om att det var så mycket att göra. Ingen hade ringt in henne trots den långa kön. Detta är något jag absolut inte förstår, väljer man att en läkare ska få vara hemma och sova och låta sjuka barn få vänta längre än nödvändigt. Helt obegripligt och läkaren själv var inte glad! 

Vi skulle tydligen fått hjälp direkt och absolut inte väntat på att läkaren ska kolla till henne. Hon skulle haft regelbundna kontroller och vara övervakad. Enhetschefen kom in och bad om ursäkt och berättade att de skulle ta tag i detta och prata med all berörd personal och reda ut det. 

Vid detta tillfälle hade inte Alicia sovit något från 01 och hon var jättetrött men hade inte kunnat komma tillro. Läkaren drog igång allt väldigt snabbt och tog det på allvar. Mer blodprover skulle tas och massa annat. Tillslut fick vi in lite dricka och mackor men då var det så full rulle med allt så vi hann inte äta eller dricka något av det knappt. Från klockan nio och framåt så fick Alicia nålen till sin port-a-cath för att ta prover, ner på lungröntgen, halsprover, näsprover, kontroller, medicin, porten slutar fungera så dom krånglade med det för att få igång den igen men lyckades inte så fick bli ett stick i fingret igen, sen var det ögonläkaren som skulle kolla och rensa öronen. Vid denna tidpunkten var Alicia sjukt trött och hade gått igenom mycket redan. Somnat till flera gånger men blev väckt lika snabbt för jobbiga undersökningar. Tre st fick hålla fast henne när hon satt i min famn för att öronen skulle rensas för att se om hon hade en öroninflammation. Hon skrek i panik och mina tårar började rinna. Här fick jag nog. Kände att detta inte var nödvändigt just då och att det var riktigt plågsamt för henne. Sa till att det fick räcka och om de tvunget vill få rensat så får de ge lugnande först. Läkaren gav sig och vi ska på återbesök i nästa vecka fast att jag redan vet att jag inte tänker utsätta henne för det mer. Det är riktigt hemskt att sitta och hålla fast henne så länge. Sist höll vi på i en timme och de var ändå inte klara. Klart hon minns detta och det blir ännu värre denna gång. 

Hon grät nästan konstant i fyra timmar för hon var så trött och inte konstigt när hon inte mådde bra heller. Fem timmar senare var de klara och vi fick åka hem. Alicia somnade direkt i bilen. Jag själv var helt slutkörd. Var helt tom i kroppen och var så nära till att bryta ihop. Hela upplevelsen var jobbig. Att först vänta så länge och att det sen blev så sjukt intensivt. Hann knappt gå på toa mellan varven. Åt inget på hela tiden så man hade ju noll energi. 

Nu vet jag att om vi behöver åka in akut fler gånger så ska vi inte vänta! 

Tur att vi fick en bra läkare och en bra sköterska som tog bra hand om oss mitt i allt. Nu får hon örondroppar, antibiotika och alvedon.

Lilla Wilma är ju också krasslig så de testade henne också för RS så nu hoppas vi att det inte är det. Men det tror jag inte då hon är väldigt pigg förövrigt. 

I morse vaknade Alicia vid fem tiden. Låg kvar i sängen till halv sju och när vi hade ätit frukost så somnade hon om igen. Sen sov hon nästan till halv tolv. Snacka om att vara slutkörd! Jag själv fick sova ett par timmar också så det var väldigt skönt. Nu har förkylningen hittat till mig  också så hoppas den försvinner snabbt igen!

Älskar denna bilden som jag lyckades ta mitt i allt. En av få pauser och detta var i väntan på att få åka hem)