Vaknade den 4 september utan att känna någonting. Det var denna dagen som wilma var beräknad att komma men eftersom jag gick över 8 dagar med alicia var jag så inställd på att gå över igen. Vi gick upp och gjorde de vanliga morgon rutinerna. Minns att jag skickade ett sms till Robin vid halv nio och var lite bitter. Skrev att jag inte kände något och att det inte blir någon bebis idag inte så han kunde koppla av på jobbet. Vid 11 tiden skulle jag iväg på akupunktur mot foglossningen och strax innan dess började jag få lite som mensvärk bak i ryggen. Precis så började det med Alicia också men jag vågade inte tro på att det skulle ske på den dagen det var beräknat så jag tänkte att jag inbillar mig nog mest bara för att det var just den dagen. Tog mogge på en liten runda innan jag skulle till barnmorskan för akupunkturen. Lämnar Alicia hos Johan. När jag kommer till barnmorskan så säger jag att jag känner som lite svaga svaga värkar men att de absolut inte gör ont. Hon sätter nålarna och ber mig ligga och klocka hur ofta jag känner av det. Har för mig att det var ca var 7-8 minut då. Ibland mer o ibland mindre.  Hon gör även en undersökning för att kontrollera tappen men hon sa att det inte hade hänt något men hon kunde känna att huvudet var långt nere. Sa att det nog kommer att ske inom det närmsta men inte just de närmsta timmarna kanske. Är klar runt tolv tiden och ringer Robin för att uppdatera om läget och säger att han inte behöver komma hem men ha mobilen beredd i alla fall. Jag tänkte att det nog skulle ske om 1-2 dagar eller något och var glad över att det inte verkade som att jag skulle gå över flera dagar. 

Hämtar hem Alicia igen och hon vilar lite middag. Börjar känna av det lite mer och mer och vill helst inte vara själv hemma då jag vet att det gick ganska snabbt med Alicia. Denise kommer runt halv två, två tiden tror jag och jag kan hoppa in och ta en dusch och två panodil för att se om det försvinner då. Försöker få hem Robin i samma veva men han va inte jätte lätt och jag visste inte om det var på riktigt eller inte. Efter duschen så ringer han mig och jag säger att nu får du komma hem, jag har värkar med ca 5 min emellan. Förbereder mamma och pappa också så de kan ha mogge och Alicia. Jag tycker fortfarande inte att det gör så ont men jag börjar så smått att få stanna upp och andas igenom de lite. Robin kommer nog hem vid halv tre, tre tiden tror jag och han tar en dusch och äter lite. Ringer in till förlossningen och kollar så där är plats och de säger att det bara är att ringa när vi är på väg. 

Halv fyra kommer rörmokaren som jag gått och väntat på hela dagen och han får ta en snabb titt på vad han ska göra innan han går igen:) efter det så kommer mamma och pappa för att köra oss in. Då va det 2-4 minuter mellan värkarna och de började göra ont. Fick kasta i de sista sakerna i väskan för jag hade inte riktigt packat klart men fick med mig allt utom smink haha. 

Klockan är halv fem när vi kommer in till förlossningen i helsingborg och vi får ett rum direkt. Barnmorskan tar fram journalen och förbereder. Gör en undersökning och var öppen 4-5 cm. Så det hade gått ganska snabbt från att inte hänt något 4 timmar innan. 

Sätter ctg och jag får prova lustgasen. Den hann jag ju inte med förra gången så jag ville gärna ge den ett försök. Blev snurrig direkt och de fick sänka den till 10 %. Tyckte mest det var skönt att ha masken att trycka mot ansiktet och koncentrera sig. Vi pratar en del och det känns okej. Skickar några snapchat till vänner o familj och säger att vi är inne. 

Efter en timme ca så gör barnmorskan en ny undersökning då jag börjar känna en annan typ av smärta som trycker neråt lite. Öppen 7-8 cm har jag för mig men så känner hon under tiden jag har en värk och då var jag fullt öppen. Vattnet hade inte gått än så det var det som stod och tryckte emot. 

Höjer lustgasen lite och hon frågar om jag vill att de ska ta hål på hinnorna så att vattnet går och att det kommer nog gå fort då. Jag säger att jag kan avvakta lite men det dröjde inte länge förrän jag kände mig redo och de tog hål på hinnorna! 

Barnmorskan skulle gå och äta lite kvällsmat för att sen komma tillbaka men hon hann nog bara börja på sin mat innan krystvärkarna kom. 

Här minns jag inte så mycket för det gjorde så ont och jag var hög på lustgasen. Jag tyckte smärtan var mer intensiv denna gången och jag var i en helt annan värld med lustgasen. Kändes som att jag hade däckat på ett dansgolv typ. Hörde inte alls vad de sa till mig under tiden jag hade en värk och precis i slutet när jag skulle krysta så ville de ta bort lustgasen. Men ville jag inte släppa för det var så skönt att ha något och hålla i så de sänkte den eller stängde av till och med kanske. Minns inte hur länge jag krysta men tror det var ca 10-15 min och sedan kommer lilla wilma ut. Får upp henne efter att de torkat av henne snabbt och det är så härlig känsla att se sitt barn för första gången. Man har gått och undrat så länge hur bebisen ska se ut och vi visste ju inte om det var en tjej eller kille heller. 

Efteråt hade jag en del eftervärkar som inte var så sköna och det kändes som jag spruckit hela vägen fast så var ju inte fallet haha. Moderkakan kom lätt ut men jag minns att det gjorde jäkligt ont när de skulle trycka på magen efteråt. 

Mamma skulle jobba natt och wilma föddes ju 18.52 så mamma kunde komma in och hälsa på oss en stund:) vi fick lite god fika och jag var så hungrig. Fikan efter är så god även om det bara är en tråkig fralla egentligen. Tog en skön dusch och sedan fick vi komma till vårt rum på BB. Hade turen att få den sista lediga platsen och det var även ett enkelrum!:) så skönt att slippa dela rum med någon och Robin fick vara kvar. 

Natten var väldigt lugn. Wilma sov faktiskt hela natten utan att äta och Robin kunde också sova såklart haha. Jag fick sovit lite men mest låg jag och tittade och gosade med Wilma! 

Dagen efter kom amningen igång bra och jag ville bara hem. Tyckte det var så tråkigt där och jag ville hem och visa upp lillasyster för Alicia. Så på eftermiddagen kom pappa och hämtade oss och vi åkte hem. 

Jag är väldigt nöjd med denna förlossningen också och den tog nästan exakt lika lång tid som första gången och de var väldigt lika varandra. Skillnaden var att denna gången tog personalen mig mer på allvar och de visste att det kunde gå fort så de undersökte mig och hade koll ofta och direkt när jag bad om det. Hade en jättebra barnmorska och jag skulle lätt kunna göra om en förlossning.. bara smärtan som inte är så kul men den överlever man. Om jag någongång ska ha fler barn så vill jag inte ha lustgasen. Hade ont i näsan i en vecka tror jag så hårt jag hade tryckt masken i ansiktet. 

Wilma föddes den 4 september och var 51 cm lång och vägde 3845 g.