stolt!

Publicerat 2015-01-08 23:22:00 i Allmänt
Idag satt wilma helt själv för första gången. man blir ju så himla stolt så fort ens barn lär sig något nytt! vi har knappt testat innan utan hon bara kunde när jag satte henne på skötbordet:) mig spelar det ingen roll om hon lär sig det nu eller när hon är 8 månader utan det handlar om att se sitt barn utvecklas. ofta ska barn kunna allt så snabbt nu för tiden och det bryr jag mig inte om. Många föräldrar pushar sina barn till att lära sig gå väldigt snabbt och allt annat. Jag försöker låta det ta den tid det tar och hjälpa dom lagom mycket. Detta är jättesvårt såklart och jag har en annan syn på det nu med andra barnen än med första. med alicia ville ja att allt skulle hända snabbt och jag blev väldigt påverkad om omgivningen där många tycker att barn ska kunna det och det vid en viss ålder. inte för att man sim förälder kan styra det så värst mycket ändå. Nu med andra barnet försöker jag känna efter lite mer vad hon är redo för och testa det lite sakta i taget. Jag har inte så mycket fokus på om hon vänder sig eller inte utan lägger henne på magen eller ryggen med leksakerna så får hon göra som hon vill och när det kommer så blir man så glad såklart. känns som detta blev rörigt skrivet och bara massa blablabla men jag är så fruktansvärt trött så det är inte sant. ammat klart wilma nu precis så nu dra jag krypa tillsängs. Alicia sover i sin säng och det gör wilma också fram till första amningen så jag har kanske en liten stund att sträcka ut mig i sängen innan jag har båda barnen vid min sida;) ikväll har varit känslomässigt jobbig känner jag. Jag har varit lite ur balans. trött och irriterad som bara den! nära till gråt och tålamod noll. Alicia hade 38.5 i temp idag och tror hon hade feber i går också men är förövrigt pigg. tror faktiskt bara febern varade ett litet tag. läste någonstans att det kunde va så med denna sjukdomen. men direkt hon fick feber så blev man orolig och undrade vad dom var fel. har det med sjukdomen att göra eller är det bara helt vanlig feber. Jag antar att detta bara är början på hur jag kommer känna med alllllllt som hon kommer drabbas av med åren. att inte veta vad det beror på men jag lär mig väll... eller inte. I vilket fall som helt så måste jag acceptera att så här är läget nu! (och det suger om jag får säga som så!) godnatt!♡
Direktlänk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0