fattar inte...

Både jag och Robin tar ut VAB nu under dessa dagarna.. fast det är inte VAB utan vård av allvarligt! sjukt barn...det är så sjukt svårt att förstå att vår dotter är allvarligt sjuk? ja menar hon är ju hur pigg som helst just nu. och ändå lider hon av denna dumma sjukdom. de dagar vi inte är nere i lund är vi båda två hemma med barnen. Det är så skönt att kunna gå igenom detta tillsammans och när den ena bryter ihop eller bara behöver samla sig så finna den andra där och stöttar och kan ta över för en stund. man vill ju vara stark för barnen och när båda är hemma funkar det. läkaren sa igår att vi båda bör va hemma under utredningen för att vi går igenom en stor kris just nu. En kris? ja fattar det inte. Man känner sig ganska samlad för det mesta. man gör allt man ska göra och livet rullar på. Men ändå är allt så olikt sig. ibland känner jag hur kroppen lägger av. kan sitta med wilma i soffan och så behöver hon en ny blöja el något. Att då resa mig för att byta denna blöja kan vara så fruktansvärt jobbigt ibland. Jag orkar inte helt enkelt. de stunderna inser ja att man nog är helt slut egentligen. Jag märker på Robin att han inte är riktigt okej. ta inte illa upp älskling nu men han har blivit så sjukt glömsk. han har noll koll på var han lagt saker och kan säga att han inte alls har sett en sak men sen visar det sig att han själv flyttat den. hänt massor av gånger se senaste dygnet bara. Jag tittar mig i spegeln och känner knappt igen mig själv, jag ser så sjukt sliten ut hela tiden! och bättre kommer det nog inte bli på ett tag. Nu börjar en ny dag och vi ska upp och hoppa och njuta av en dag hemma med våra barn!:)

langerhans cell- histiocytos

Nu har vi varit nere i lund och fått bekräftat att det var den sjukdomen de misstänkte. langerhangs cell - histiocytos heter den och det är en väldigt ovanlig sjukdom som endast ett fåtal får varje år. Det räknas inte som cancer säger dom men den behandlas som cancer ibland. Det kan vara så olika hur personer med denna sjukdom blir drabbade. aningen får man den en gång och det läker ut av sig själv eller så kan den komma i skov under hela livet. ibland kan den sätta sig på organ så man blir allvarligt sjuk men där hoppas vi inte alicia kommer att vara någonsin utan nu håller vi tummarna att hon har en mild variant och att vi aldrig mer ser röken av denna sjukdom. vi har inte fått svar på alla undersökningar och biopsier än så vi har inte all fakta än. Hon ska göra en röntgen till snart. Sen väntar vi på biopsisvar som de tagit från hennes eksem i hårbotten då denna sjukdom kan sätta sig i huden också. Skulle det bli aktuellt med behandling (vilket jag räknar med kommer behövas) så är det cytostatika och kortison som vid cancer fast i mildare dos. det kan vara så att man åker ner var tredje vecka och får en dos och sen får man komma hem igen. Men detta vet vi inte exakt än utan de får se hur just hennes sjukdom är. Att ha gått från att ha trott att hon har skelettcancer till detta har varit omtumlande. vi var så inställda på cancer ett tag och man har varit helt knäckt. Därför kom detta på ett sätt som en lättnad då prognosen är bättre för denna sjukdom. Men hade någon berättat detta för mig för tre veckor sedan så hade jag blivit knäckt då. Det är ju klart att det inte är roligt alls detta.. det är ingen rolig sjukdom och jag önskar så att jag hade kunnat ta den själv istället för henne men nu går inte det och vi måste försöka acceptera detta. att leva i nuet är något vi kommer få lära oss att bli bra på. vet inte riktigt vad mer jag ska skriva men jag kommer behöva skriva av mig om alla tusen olika känslor och tankar man har inom sig. Nu vet ni ungefär lika mycket som vi vet och nu får vi vänta på de sista provsvaren igen då.

till wilma

Lilla wilma fick denna fina ryggsäck i julklapp av Johan och denise:) alicia har ju fått en fin fjällräven av Malin och jag har sedan wilma låg i magen gått och suktat efter denna väska! så nu har hon den och jag längtar så tills mina tjejer går med sina väskor på ryggen tillsammans!:)


jag älskar verkligen detta märket, elodie details:) har åkpåsen till wilma också och den är så go och mysig. haklappen har vi till alicia och den har varit suverän. ska beställa en till wilma också:) så saker från detta märke går alltid hem hos mig!:)

en bra söndag

en så bra dag vi har haft. åkte ner till hembygdsparken och gick omkring lite. Alicia va inte så rörlig med sitt ben men är inte lätt med overall och vinterskor o allt hon ska ha på sig för att inte frysa! Sedan åkte vi till barnens farmor och farfar och nu har vi bara haft en lugn kväll hemma. Har varit så himla trött de senaste dagarna. ibland orkar jag inte ens resa mig från soffan. Men det hör kanske till, allt detta tar ju så mycket på krafterna.

I morgon är det mammagrupp igen! längtar faktiskt. Det ska bli så skönt att få komma iväg och ha lite egentid med wilma! ♡ hon ska även vägas o mätas så det ska bli spännande att se hur stor hon är nu!:) jag tycker ju själv hon är ganska så rund och go min lilla tös!:) hon blir för övrigt 4 månader idag! för 4 månader sedan så låg jag med en 1 timmars gammal bebis på bröstet och nu ligger hon hos mig och är något större!:)

lek:)

Halv tre inatt vaknade jag av en väldigt pigg tjej som kallar från sitt rum "mamma, mamma, mammaaaaaa". hörde direkt att hon lät jättepigg och glad och det stämde bra. men efter en och en halv timme ca så somnade hon om och vi började morgonen vid 8 tiden så hoppas vi har vänt rätt på hennes sömn nu.
hela familjen klädde på sig och gick ut i friska luften. Alicia har inte lekt ute på länge så det va jätteskönt att bara va ute lite. Vi tog en promenad med mogge och sedan gick vi till lekplatsen. äntligen lekte hon igen! sist vi var där så satt hon bara still och ville inte göra någonting. nu gungade vi, lekte i sanden, åkte rutschbana och hon ville inte gå hem. så himla härligt! vi va nere stan igår och köpte en overall till henne och den testade vi idag, passade perfekt!:)

idag vill jag säga stort grattis till min fina vän benson som fyller år!! älskar dig gumman!

oro

När ja blev gravid med alicia så var det många som sa "välkomna till ett liv med ständig oro"...jaja tänkte ja man är väll inte så orolig.. men jo då precis så är det. från den stund du blir gravid så är det något man oroar sig för.. lever barnet? växer det som det ska? kommer han/hon vara frisk? födas förtidigt? kommer förlossningen gå bra? och sen börjar den ständiga oron utanför magen... andas hon? är hon mätt? hungrig? ont? ja allt oroar man sig för.. men hittills har vi bara behövt oroa oss för sådant som alla andra oroar sig för.. att dom ska trilla o slå sig och allt det där. aldrig trodde jag att jag skulle sitta här och oroa mig för döden... för om jag kommer ha båda mina tjejer vid liv om några år framöver. ja det är hemskt att tänka och det tar emot att skriva men så är det. Tankarna är där.. jag är så orolig så ni kan inte ana. jag tror faktiskt att detta kommer gå bra, jag vet att jag har en envis unge som kommer kämpa som bara den. Men jag är orolig! tiden går så sakta så sakta! känns som jag levt i denna mardröm så länge nu. Kan inte någon bara väcka mig??
det va skönt att alicia somnade tidigt ikväll men det gjorde att ja fick lite egentid... och det innebär tid till att tänka och känna efter. tror nog att jag går och lägger mig snart så jag kanske kan drömma om något annat även om detta brukar följa med mig i drömmarna också.

telefonsamtal med läkaren

läkaren från onkologen i lund ringde idag och svar från skelett scinten hade kommit nu och de hittade inget på den Tack och lov!! Dock kunde de inte se den tumören hon har i höften heller på denna undersökning vad nu det innebär. även läkaren tyckte det var lite konstigt men vi får fråga mer om detta på onsdag när vi ska dit. Men än så länge va detta bra besked men mer svar än så hade hon inte fått. nu är vi väldigt glada för detta och varje bra besked är en sådan lättnad. tyvärr går man och oroar sig konstant och när man ser att det ringer dolt nummer så slår hjärtat så himla fort.

ikväll har vi en lugn o skön kväll tillsammans. Vi försöker vända tillbaka dygnet för alicia så det blivit helt fel när hon har sövts så många gånger och inte somnat förrens 10-11 på kvällen. Nu somnade hon vid 8 idag så hoppas på en lugn natt för hennes skull!

Nytt år

Nu börjar vi ett nytt år och jag hoppas så att det innebär att vi får en bra början med bra besked. på onsdag ska vi ner till Lund igen och förhoppningsvis få mer svar och hoppas att dom har kunnat sammanställa allt från alla undersökningar. det tar sådan jäkla tid hela tiden. Men nu försöker vi njuta av dessa dagarna hemma och vi ska hålla ett betydligt lugnare tempo än vad vi gjort senaste veckorna. Alicia är fortfarande pigg och glad och får ingen smärtlindring längre. Hon har faktiskt börja springa lite även om vänster ben inte hänger med riktigt men det är så skönt att se att hon vill springa och leka.
Idag ska vi kanske ner till hembygdsparken om det inte blir för blåsigt ute. annars kanske vi åker ner på stan en sväng. Alicia fick 500 kr på hm på avdelningen som ett företag hade skänkt till alla barn. Det finns så otroligt fina människor som gör sånt. Så hon ska få gå in på hm och det hon gillar det ska hon få!:):)
jag vill återigen tacka alla er som på något sätt visar att ni finns där! Det räcker med ett litet sms eller vad som. Jag vet att många inte vad vad dom ska säga eller sådär och det vet vi inte heller. det jag just nu tycker är jobbigast det är när man träffar folk och ingen vågar fråga.. när man kan ses i flera timmar och det inte ens kommer på tal. Jag måste få prata om detta.. Detta är hela mitt liv just nu. Det känns så konstigt när folk låtsas som ingenting så snälla våga fråga. Jag svarar gärna på det lilla jag vet.
Nu ska jag försöka väcka lilla loppan som fortfarande sover och klockan är snart kvart i tio:)

åhhh

skrev ett inlägg om inte publicerades.. sen publicerades ett tomt inlägg. Nu fåret va så tills ja orkar skriva igen. ville bara skriva av mig om hur mycket jag hatar hela denna situationen. Loppan är sövd och gör skelettet scint och vi hoppas på att få åka hem ikväll igen.

Dec. 30, 2014

väntan

denna väntan är så dryg. väntan innan vi riktigt vet vad som är fel med vår lilla tös. vi har fått svar på några prover. men det är inte tillräckligt många för att dom ska kunna fastställa exakt vad det är och det gör att vi egentligen inte vet så mycket mer. Vi har fått en diagnos som de misstänker att det är men vi vet inget till 100 procent än så jag väntar med att skriva ut här vad det är tills vi själva säkert vet. Idag ska hon göra en skelett skint och sövas igen. sen får vi nog komma hem ikväll och va hemma över nyår. sen är det bara tills att vänta tills alla prover är klara och alla bilderna är analyserade. det är så jobbigt att leva i denna ovissheten.. vi har ingen aning om vad framtiden har planerat för oss. Man har absolut ingen kontroll på någonting och det hatar jag! Jag vill bara kunna bestämma att detta blir bra, och helst nu! Alicia mår i alla fall bra och hon är så pigg. Hon haltar fortfarande lite men hon har fått upp farten igen när hon går/springer, hon klättrar nästan obehindrat och viljan att leka är tillbaka. Detta njuter vi av varje sekund för det är så skönt att se henne så glad.
Vi var hon öronläkaren på sjukhuset innan idag och de va en bit bort så vi fick åka transportvagn bort och så kul hon tyckte det var. glädjen i hennes ögon där värmde hela min kropp. sen skulle vi bort till en annan avdelning där de skulle spruta in ett ämne i slangen hon har till sin porta cat. Hon traskar fint in i rummet, hoppar upp i stolen, visar upp sin slang, låter som spruta in detta ämnet och under tiden sitter hon så fint och plockar i en liten låda med saker. Hon hade armband, klämmor i håret och ringar. saker som hon i vanliga fall vägrar ha på sig. Jag stod helt chockad och så himla stolt vid sidan om. Så himla duktig tjej vi har alltså!:) hon brukar va ganska rädd för alla vitklädda personer som ska göra något!

nu sover båda tjejerna gott och vi ska försöka få i oss lite mat. Alicia fastar ju innan hon ska sövas så man vill ju inte äta eller dricka när hon är vaken och ser. sen ska det bli så skönt att få komma hem igen!:)

dikt

Älskade dotter, en septemberdag du kom. Du kom och tog din mor och far med storm från allra första stund.
Vi låg och såg på dig så kär, så liten och oskyldigt söt. Har vi skapat något så perfekt en gång till?
Vi hem dig tog, till storasyster så stolt. Hon såg dig och pladask hon föll.
Från den stund hennes favorit du varit och många pussar du får.
Aldrig ifred du får vara från varken syster, mor eller far.
Vi tittar på dig och du ler, ett leende som värmer hela vår själ. Så glad och go du är, nästan aldrig sur eller tvär.
Vårt liv du har förgyllt och vi älskar dig så. Allt vi kan ska vi göra för att beskydda dig från all fara.
en resa vi nu tillsammans har börjat, en oväntad start den fick.
Men tillsammans är vi starka och vi finner kraft hos våra barn. Ni glädje och styrka oss ger så att vi orkar kämpa mer. Älskade tjejer vad vi är glada för er, att få se er växa upp tillsammans en stor glädje för oss är.
Tacksamhet är vad vi känner för dessa gåvor som vi fått, vi älskar er i vått och torrt!

dop

så är vår lilla Wilma Ida Isabella döpt. det blev ett jättefint och känslosamt dop. jag va nära till gråt många gånger och när malin sjöng så fint så rann tårarna! jag lyckades läsa några ord som jag hade skrivit. mitt i allt så trillade dock alicia och slog sig så det blev lite kaos men men! ett stort tack till alla som kom och för alla fina presenter! så mycket fina saker wilma fick och även alicia fick lite saker!;)

nu är denna veckan slut och i morgon ska vi ner till Lund igen. Då ska det tar blodprov för att kolla njurfunktionen om jag inte minns fel och på tisdag är det skelettet röntgen typ. Sen får vi se om vi får komma hem eller om vi får några mer besked. men jag ska njuta av vår säng inatt och sista timmarna här hemma. vilka bra dagar vi har haft i alla fall och de avslutades på bästa sätt med ett fint dop!
för er som inte kunde komma eller som inte hörde vad jag läste så lägger jag det i ett eget inlägg då jag inte fattar hur man kopierar här och jag säkert lyckas radera det lilla jag skrivit nu!:)



Tack!

Jag blir så himla rörd när jag läser alla fina ord som ni skriver till oss! Vi läser varenda ett med glädje och och kärlek. att ni är så många som bryr er och visar det betyder så mycket för oss. Jag förstår att ni också har massa funderingar och frågor och jag ska försöka svara på allt men det är svårt när vi själva knappt vet något. Men va inte rädda för att fortsätta fråga:)

juldagarna har verkligen varit helt fantastiskt bra även om känslorna och tankarna inte alltid varit under kontroll men vi har njutit så mycket av att vara hemma i lugn och ro och fått fira med våra nära. Alicia har varit så pigg och glad och verkar knappt ha haft ont. Hon går bättre och allt verkar allmänt bättre med henne men jag vågar verkligen inte hoppas att det betyder något. Men som jag håller tummarna för att hon ska chocka läkarna och bevisa att det är ofarligt och lättåtgärdat! jag hoppas så mycket så det gör ont. om det bara fanns något jag kunde göra för att få bra besked!

tomten kom till oss både på julafton och juldagen och gissa om det va populärt bland stora tjejen:) hon pratar bara om tomten nu och knackar det på dörren så säger hon hohoho... tjejerna fick så enormt fina saker och även vi fick saker vi uppskattar.

på söndag har vi dop för lilla wilma. vi har varit oroliga för att vi måste skjuta upp det men nu är vi så glada för att vi är hemma och kan ha det. sen att det får bli som det blir är en annan sak. Jag kommer säkert att gråta mig igenom det haha. har börjat att baka lite men självklart blir det totalt misslyckat och döbakat men det spelar inte så stor roll... det är ju baka bakelser! sådant har jag inte så mycket lust att lägga energi på nu även om det såklart hade varit roligare om det blivit bra. men jag har mer saker att baka i morgon så håll tummarna att det blir bättre då!:):)

julafton

God jul önskar hela familjen örnhag/Kurtsson! vi myser för fullt med varandra och har en riktigt bra jul med tanke på omständigheterna. Alicia är glad och pigg och längtar till tomten. paketen under granen är såklart spännande. familjen kommer hit till oss och har fixat allt. ingenting har vi behövt tänka på. Dom hade även städat och putsat fönsterna åt oss när vi va inne på sjukhuset! vad skulle jag gjort utan er!
ta hand om varandra och visa kärlek till de ni älskar!






lillejulafton

Vi har nu äntligen fått komma hem för att fira lite jul. vi har inte fått några mer svar utan de håller fortfarande på med utredningen på vad detta är för något. Denna utredning är sjukt jobbig med en massa undersökningar. på mindre än en vecka har hon sövts 3 gånger. I går gjorde hon allt det jag skrev om och det gick bra. Dock är det jobbigt att få tillbaka en tjej med nya slangar och omslag men det måste göras. Idag sövdes hon igen för att göra en undersökning där man ser om det finns fler tumörer i kroppen. Idag va hon dock väldigt pigg och glad direkt efter narkosen vilket var skönt. på kvällen hade barncancerfonden ordnat en jättefin fika som vi åt av innan vi åkte hem.

Det har varit jobbiga dagar att tillbringa på denna avdelning i lund där det bara är cancersjuka barn. Jag som aldrig sett ett barn med cancer heller blev väldigt tagen av det. tanken på att det kanske är alicia som ser ut så om några månader är hemsk men inte för utseendet skull utan för att det blir så konkret att barnen verkligen är sjuka när det syns så tydligt på utsidan. dock såg jag många barn i korridoren som leker och cyklar omkring och är pigga och glada. barn är verkligen riktiga hjältar och kämpar som tar sig igenom det. Har alltid undrat hur man som förälder tar sig igenom och orkar när ens barn är så sjuk men nu har jag insett att man bara orkar. man får energin från sina barn och det räcker med ett leende eller en härlig kommentar så fylls energin på igen och man gör allt man kan! man stänger av sina egna behov totalt! skulle kunna va utan mat och sömn bara barnen har det bra. Dock ammar jag wilma så jag måste verkligen försöka att äta... och sömnen behöver man för att orka va en bra mamma i längden. Därför är det så skönt att vara hemma för inatt ska vi bädda ner oss med alicia mellan oss och njuta av en god natts sömn!

Ha en riktigt bra jul! njut av era familjer och nära och kära. njut av att bara få va tillsammans och skit i julstress och annat onödigt utan bara ta vara på tiden vi har tillsammans!

resan börjar!

Så har vi kommit ner till Lund och fått vårt rum som vi ska bo i. känns så sjukt när man tänker på att vi nog har ett antal nätter, dagar och kanske månader som vi ska vara här. Hoppas inte det handlar om år! Men personalen är bra och alicia har kul sålänge det inte är någon undersökning eller liknande som ska göras.

Jag ska nog ta det lite från början för er som inte riktigt hängt med. Det hela började för 1.5 månad sedan ungefär när kusinerna va hemma hos oss. Alicia och phoenix lekte och han knuffade till henne och hon blev jätteledsen vilket alicia inte brukar bli. va ledsen hela kvällen och va vaken till tre på natten. dagen efter haltade hon och hade jätteont. tänkte att hon nog bara stukade foten i fallet för det va inte så farligt hårt han puttade. dagarna gick och om började få mer ont o halta mer. kollade de hos läkaren men de ville hon skulle komma tillbaka om en vecka. De gjorde vi och blev skickade på röntgen då hon haltade fortfarande. började misstänka att hon fått en spricka i benet eller höften. röntgen visar inget och läkaren säger att hon kan ha det så här ett tag nu. att barn kan halta ett tag och att det nog inte är något.

Men jag känner på mig att det visst är något fel. Hon hade ju som sagt jätteont så jag åkte in till Helsingborg och satte mig på akuten. blev skickad på röntgen igen och den visade inget igen. dagen efter blir vi skickade på ultraljud på höften för att utesluta höftsnuva. visar inget heller och får en ny tid nästa vecka för återkontroll.
kommer dit och då har hon börjar få mer ont och haltar mer. Inte sprungit något alls sen hon började halta så hon la in henne för observation i helsingborg. dagen efter görs ett ultraljud till men hittar inget denna gång heller.
man beställer en tid för MR undersökning och den tiden får vi torsdagen den 18 december. Jag börjar bli orolig men de säger att jag inte ska vara det utan att nu misstänker de en infektion i höften. åker in till Helsingborg med mamma och hon skickas ner på MR och sövs. kan ta upp mot en timme säger de innan det är klart. Vi väntar och väntar... o väntar.. tror det går 2.5 timme innan de kommer och säger att hon snart är klar och att jag ska få prata med läkaren så länge. mamma följer med in i rummet och dörren stängs... och där förändrades mitt liv på några sekunder. ordet tumör näms och jag slutar lyssna. vad fan säger hon? sitter hon och skämtar med mig?? jag gråter och gråter. vill bara ringa Robin men jag vet att jag måste samla mig och försöka få in den lilla information de har. Dom hade skickat vidare henne på en CT och därför tog de sådan tid.
får ringa Robin och vi får ett eget rum. Det var det värsta samtalet jag någonsin behövt ringa. att behöva säga det i telefon till honom va hemskt. han kom in snabbt han och Denise. Alicia var färdig och jag fick komma ner och träffa henne äntligen.
som jag kramade henne och hon va så ledsen och hade inte vaknat riktigt än.. minuterna går och tankarna bara snurrar! man är i total chock och samtidigt vill man vara där för alicia och vara stark för henne. Vi får komma upp till avdelningen igen när hon vaknat till och fått smärtlindring. Många jobbiga samtal hade jag att ringa till våra närmsta och alla va lika jobbiga!
vi valde att åka hem då det ändå inte skulle ske så mycket mer nu. De skulle skicka bilderna till läkarna i lund och sen skulle vi få komma ner på måndag och gå vidare med utredningen och där är vi nu.
dessa två dagarna vi har varit hemma har varit riktigt långa. som vi har gråtit, pratat, stöttat varandra och njutit av tiden hemma. Alicia har varit väldigt pigg och glad och vi har haft mycket besök så hon har haft kul. Idag är det söndag och vi är i lund och har varit här i 6 timmar nu... I morgon är det biopsi, sätta in porta cat och ta prov på benmärgen som gäller. för detta ska hon sövas igen vilket bara det tycker jag är jobbigt men jag får nog vänja mig vid det.. lixom allt annat!
vi vet inte så mycket än och det lilla vi vet eller som dom spekulerar skriver jag inte ut här förrens vi vet med säkerhet. nu ska vi börja med att se om den är godartad eller inte så snälla håll tummarna att den faktiskt är det!

Lilla loppa - snälla bli bra!!

Åh det gör så jäkla ont i mig att varje dag se min lilla älskade Alicia ha så ont i sitt ben. vi vet fortfarande inte vad som är fel men det blir bara värre och värre... Hon har inte ens gjort ett försök till att springa på snart 1,5 månad. Hon blir ledsen när vi ska byta blöja, bära henne, rör benet, tar på skor, sitter i bilstolen.. ja i alla vardagsmoment nästan. Hon sitter gärna och myser eller har stillasittande lekar. ska vi leka på lekplatsen sätter hon sig gärna på kanten vid sanden och pratar istället för att springa omkring. vi ger smärtlindring men det tar inte bort det som gör ont. Hon vaknar på nätterna och är ledsen. ibland kan vi inte ens lyfta över henne till hennes säng utan att det gör för ont utan hon får sova i vår famn.

två röntgen och två ultraljud har dom gjort utan att hitta henne. Detta har varit hemska undersökningar för henne och hon gallskriker och jag vill bara ta upp henne. Nu räcker det att hon ser sjukhuset eller personalen närma sig så blir hon ledsen. vi är inlagda på barnavdelningen i helsingborg men får vara hemma på permission. Hon åkte ju dessutom på magsjuka (även ja o Robin fick ju det) vilket inte gjorde saken bättre. Nu på torsdag ska hon genomgå en MR undersökning så jag har allt mitt hopp på att dom hittar vad som är fel denna gången och att det inte är något allvarligt. annars vet jag inte vad jag ska ta mig till för jag måste få svar nu. Detta tar så mycket på mig att inte veta! att som mamma och pappa se sitt barn ha så ont hela tiden är så sjukt jobbigt. Jag känner mig som världens sämsta mamma som inte kan få bort det onda. Denna jäkla väntetid inom vården suger! När det gäller barn borde de få gå före allt! man ska inte va ens två år och ha så ont så länge! Men nu ligger vi på.. jag ska inte ge mig..!

detta skriver jag för att jag håller dag efter dag på att bryta ihop. Ofta är det dock när alicia är ledsen och då kan jag inte visa mig ledsen för henne så jag kämpar på och kämpar på. Jag måste få skriva av mig och det kan va bra att ni vet hur jag mår just nu. Mina tankar är åt alla håll och jag ser det värsta framför mig efter varje undersökning som de inte hittar något på. Men innerst inne så vet jag att hon snart kommer bli bra igen och springa i från mig.. det bara är så det ska vara och så det kommer bli och jag önskar jag kunde spola fram tiden till den stund jag får se henne springa igen!!




träningsvärk!

Oh yes jag har träningsvärk... och inte av att bära ungarna för mycket utan av riktig träning! Efter flera månader att inte kunna röra sig ordentligt under graviditeten så var det riktigt skönt att få komma iväg till friskis och träna. gick på ett indoor walking pass och så härligt att få släppa allt ett tag och få svettas riktigt ordentligt! fick så klart hålla igen lite för måste ju känna efter hur kroppen är just nu. och det gick bra faktiskt och hade inte så ont på natten heller!:) så nu ska jag snart köpa kort och börja röra fläsket lite mer för det behövs verkligen!!

Alicia har fått ont i sitt knä tror jag det är. tror hon vridit det fel vid ett fall så hon har varit väldigt gnällig och mammig de senaste dagarna! somnat halv två och halv tre på nätterna eller om hon somnar i tid så har hon vaknat vid midnatt och varit ledsen och sen fått sova hos oss (på mig) resten av natten. Så i dag kände jag mig väldigt sliten men mina fina föräldrar tar alicia inatt så får förhoppningsvis både hon och jag sova bra i natt och så blir det bättre när hon får sova hemma i morgon! håll tummarna för det!:)

fredag:)

härlig start på denna fredagen med besök av emelie och ebba:) efteråt så börja jag röra lite men fick inte gjort ett dugg med mina små tjejer haha! Denise va snäll och tog med alicia på en cykeltur till stan så nu har jag fått gjort lite. sorterat och vikt wilmas kläder, herregud med kläder våra töser har! är så kul att gå igenom allt igen och klä wilma i det som alicia har haft:) tiden räcker inte åt att vika ihop Alicias kkäder så får se om jag får gjort det i helgen. känns dock ganska meningslöst när jag vet att hon kommer riva ut allt några sekunder senare! fick även dammsugat och kastat i mig två knäckemackor med avokado. sådant som var en självklarhet förr är ett under om man får gjort nu. men vet faktiskt inte vad jag skulle gjort utan syrran min, hon hjälper mig så otroligt mycket bara genom att vara här!
nu sitter jag och funderar på om jag hinner torka golvet också eller vad jag ska prioritera att göra nu. men tio min i soffan utan en liten alicia som klättrar överallt var skönt och sen fick jag ju skrivit av mig lite onödigheter här till er som faktiskt läser min blogg:) måste sätta mig och skriva ner förlossningsberättelsen också, man glömmer så himla snabbt så vill få det gjort!
RSS 2.0